Jag nämnde tidigare att hockey är en komplex sport, det kan man lätt förstå. I hockey utför man inte bara en repetitiv ”låst rörelse”, utan hockey handlar om en kombination av sammanlänkade rörelser och färdigheter. Vi kan ta ett exempel, precis innan en målsituation: Snabb skridskoåkning framåt (reaktionssnabbhet, snabbhet), passningsmottagning (koordination öga-hand-kropp), fint med sidledsförflyttning (koordination öga-hand-kropp, balans och tyngdförflyttning), skott i rörelse (snabbhet, explosiv kraft, balans och tyngdförflyttning).
Har man en längre hockeyklubba, så har man en längre räckvidd, vilket är en fördel både i anfall, försvar, skott, finter, passningsmottagning och närkamper förutsatt att man behärskar längden på hockeyklubban.
Det går att vara snabb och smidig även med en lång hockeyklubba, dessutom får man ovannämnda fördelarna.
Hur lång skall en hockeyklubba vara? Jag vill personligen att mina hockeyspelare har så långa hockeyklubbor som möjligt. Jag tycker att hockeyklubban skall vara minst mellan ögonen utan skridskor, men detta är individuellt, hellre en längre hockeyklubba än en kort, förutsatt att man behärskar den.
Skulle klubban vara för kort, kan man förlänga dagens hockeyklubbor med en träknopp, som kostar runt 50 kr och förlänger klubban med 5-10 cm, så det är inte numera alltid nödvändigt att köpa en ny hockeyklubba bara för att den gamla hockeyklubban blivit för kort.
Hockeyspelare skapas på isen, men den fysiska grunden från barmarksträningen och speciellt de fysiska färdigheterna skapar en idrottare. När is- och fysträning går hand i hand kan man skapa en elitspelare i den komplexa sporten hockey.
Fysik kan inte jämnställas med bättre hockeyspelare, men mångsidig fysik och bra fysiska färdigheter ger alla möjligheter att bli en bättre hockeyspelare. Den mångsidiga träningen och kontrollen över den egna kroppen är viktigast. Att träna stenhårt ibland, ”till spy-gränsen” är som träning i sig och som utbildning inför framtiden, för att nå eliten krävs det hårda pass, men inte hela tiden.
I de yngre åren är koordination, balans, snabbhet (frekvens) och spänst nycklarna. Även styrketräning går att genomföra med den egna kroppen, eller genom att man ökar belastningen t.ex. med hjälp av naturen, d.v.s. använder en backe för löpning och för spänst (hopp).
Det har varit mycket fokus på ämnet talang och om man har talang eller om det faktiskt är så att man tränar sig till att bli klassad som talang?
I det tidigare inlägget, skrev jag om hur dagens ”talanger” har tagit sig till toppen och blivit stjärnor. Hur ser det ut för de som är på väg dit?
Jag såg under Sweden Hockey Trophy något exceptionellt, en tre år yngre spelare som var bäst i varje match på alla plan (förutom storleksmässigt då), mot absolut bästa motstånd (U11)
Jag fick också förmånen att utväxla erfarenheter med pappan till den stora talangen.
Några axplock av nycklar till framgången:
”Han började i hockeyskolan när han var i 3 års åldern, men stod på skridskor redan som två-åring”
”Han har snittat 5 timmar på is i veckan vid 3 års ålder, men han lade grunden för allt när han fick sina roller blades när han fyllde 3 år, så fort han vaknade så tog han på sig dom och nötte på, ställde in ett hockey mål i köket så han hade något att skjuta på och där är det enormt många timmar”
”Allmänheten kunde han ligga på 10 timmar i veckan vid 4 års ålder och då är det bara lek inga träningar förutom 1 gång i veckan”
”Hans stora fördel är att han älskar sporten och förstår den väldigt mycket då han tittar jätte mycket på hockey”
”Om vi tar senaste året så fick han för skolan att gå själv till allmänheten (ligger precis bredvid ishallen) istället för att vara på fritids och dit gick han varje dag”
Man behöver ha fallenhet för olika saker, men det är ändå det egna drivet (gilla det man gör) som är nummer ett, då är det också lätt att få ihop träningstimmarna, man behöver ha träningsförutsättningar och stöttande föräldrar och ledare, fyra områden som gör skillnad, som den här stora hockeytalangen verkar ha det bra ställt inom.
Stora lycko-önskningar på resan inför framtiden, det skall bli kul att följa den här stora talangen! Jag brukar inte ta ut saker i förskott det är en lång och hård väg där mycket kan hända, men jag skulle verkligen vilja se valen i NHL-draften 2025 i förväg 😉
Teemu Selänne pratade om framgång och talang på sin hockeyskola i Vuokatti, Finland. Selänne berättade om en laguttagning i Ryssland, där den legendariske coachen och spelaren Tarasov skulle sätta ihop en elit-grupp av tioåriga hockeyspelare. När spelarna anlände till ishallen gjorde han lagindelningen utanför omklädningsrummet, du går in i det omklädningsrummet, du går till det andra och så vidare.
Därefter konstaterade att den första utsorteringen är klar, ena laget kommer att vinna stort. En assisterande coach frågade hur han kunde vara så säker, Tarasov svarade att han skall få se under matchen, men han var själv helt övertygad om att det laget han valde skulle vinna.
Mycket riktigt vann det lag som Tarasov hade pekat ut som vinnare, med hela 12-2.
Hur kunde han se talangen utan att ha sett spelarna på isen eller ens påklädda? Hemligheten var att han satte alla spelarna som mamma eller pappa bar väskan åt i ett omklädningsrum och alla spelarna som kom och bar sin utrustning själva i det andra, för tydlighetens skull, så var det här laget som Tarasov trodde på som vinnare.
Han tittade på det egna drivet och motivationen, spelare som bär sin egen utrustning är också antagligen spelare som även orkar ta sig ut och träna extra själva. Motivation, kvantitet och kvalitet, det sistnämnda kan inte nödvändigtvis kopplas till exemplet.
Hur anländer dina spelare? Hur ser det ut innan träning?
Psykologiprofessorn Anders Eriksson vid Florida State University har studerat topp- eller elitprestationer inom allt från fotboll och schack till kirurgi och musik. Hans forskning visar att gener inte har med framgång att göra.
Istället är det intensiv och kvalitativ övning och träning i 10 000 timmar som bidrar till att man blir duktig, bra eller bäst på det man gör.
I en av hans studier studerade han tre grupper där alla hade börjat sin aktivitet i sjuårsåldern och till en början övat och tränat ungefär lika mycket. Från tonåren började skillnaderna synas, ”stjärnorna” hade tränat betydligt mer än alla andra, mer än 10 000 timmar. Grupp två hade tränat 8 000 timmar och grupp tre 4 000 timmar.
Kvalitativa (effektiva och intensiva) träningstimmar i stor kvantitet, ihop med motivation och tron på framgång gör skillnaden!
Tron på att begåvning och talang är något medfött, finns djupt rotat hos många, men allt mer forskning visar att gener har en väldigt liten, om alls någon roll för talang. Istället lyfts övning, uppmuntran och motivation (det egna drivet), som det avgörande.
Experimentet på 60-talet som kallas för Rosenthaleffekten, visar just att positiva förväntningar kan leda till goda resultat.
Med peppning, feedback och engagemang fick lärarna sina, som de trodde, talanger att prestera mer och de såg också deras utveckling i större utsträckning.
Efter effektiva och intensiva träningar kommer mängden träning, uppmuntran och tron på framgång. 1968 gjorde socialpsykologen Robert Rosenthal ett berömt experiment på en skola i USA, han lät eleverna göra ett talangtest. Slumpmässigt valde han och några forskare ut ett antal elever som de presenterade för lärarna som de mest framstående. Först senare testades eleverna på riktigt, de eleverna som lärarna fått höra skulle göra stora framsteg visar sig också duktigare.
Andra elever som också visat på utveckling upplevs dock inte lika duktiga av lärarna.
Förväntningar och tro skapar utveckling, men kan också förhindra den, om förväntningarna är de omvända!
