Det viktigaste är att träningarnas kravbild möter spelarens egen nivå. Ledarnas och föräldrarnas engagemang är jätteviktig, kraven skall vara höga och man skall inte kunna glida under ribban, annars gör alla ett jobb förgäves.
Det är också viktigt att i något läge titta på alternativa karriärer inom hockeyn för dina spelare, ledare, målvaktstränare, domare, materialare, funktionär etc. för om den planen inte finns i bakhuvudet kommer spelaren att försvinna för evigt alternativt under en lång period och eventuellt återkomma först med sina egna barn.
Själv började jag som ledare, redan som 15 åring samtidigt som jag själv spelade hockey. Jag hade den högsta ledar- / tränarutbildningen redan som 23-åring, rätt för mig just då, men ändå helt fel tajmat åldersmässigt, vilket landslag, A-lag, eller super-elit A-jun lag vill ha en hungrig och välutbildad men oerfaren 23-åring? Allt detta ledde dock till att jag har fått en väldigt bra karriär i ett civilt arbete, samtidigt som jag har fortsatt att vara engagerad tränare inom hockeyn.