Varför betraktas tränar- och ledarrollen för ungdomar i idrott som en hobbyaktivitet, det är nog ingen, eller åtminstone inte speciellt många som ser det som ett ”riktigt” arbete, även om det tidsmässigt många gånger motsvarar minst en halvtidstjänst i veckan. Vad är egentligen skillnaden mot att jobba på en skola eller förskola?
Samma ingredienser och arbete krävs. Planera och förbereda träningen eller lektionen, bära fram grejer, skapa grupper, hjälpa till att klä på, knyta skridskorna, genomföra träningen, ge feedback, visa hur det skall fungera, skapa en kreativ miljö, hjälpa till att klä av, plocka undan, lämna tillbaks barnen till föräldrarna, städa, pricka av närvaro, förbereda matcherna… Att vara ledare för vuxna är krävande, men att träna barn och ungdomar har fler dimensioner.
Att vara ledare och tränare för barn och ungdomar är en profession som kräver utbildning, tyvärr är det nog här det brister i många fall. Inget illa om föräldrarna, men tyvärr är det alltför många som tar på sig tränarrollen, utan en riktig utbildning, med viss eller stor erfarenhet från att spela själv, men det är inte lika med att man kan lära ut på rätt sätt.
Den röda tråden i hockeyföreningen >>